Med historiens vingslag i väggarna

Här jästes brygderna som hela Luleå njöt av redan för mer än 100 år sedan. Många är läsk- och pilsnerflaskorna som fyllts i tappningen genom åren. För att inte tala om 1970-talets storsäljare: Key Beer!

När isen från älven sågades loss i stora block för att kyla bryggeriets drycker, och pilsnerbackarna forslades med häst och kärra, växte den tredje generationen Burström praktiskt taget upp mellan jäsning och tappning. Gustaf Burström är 85 år idag och bor fortfarande kvar i Luleå. Det var hans farfar – Gustaf Burström den äldre – som drog igång bryggeriverksamheten vid älven 1908 och Gustaf själv tog över bryggeriet av sin far. Kunskaperna har gått i arv från far till son och när Gustaf reste till München för att utbilda sig till bryggmästare kunde han redan verksamheten på handens fem fingrar.

Bryggeriet var inte bara hans pappas och farfars arbetsplats, det var också Gustafs favoritlekplats, där den stora, tomma vinden bjöd på generösa ytor för barn med spring i benen.

– Det fanns ju inga sporthallar på den tiden. Vinden blev vår egen sporthall. Där spelade jag och mina kompisar handboll, vi sparkade boll och brukade klättra och klänga i takbjälkarna. Ja, vi gillade att busa på kallvindan och hade riktigt kul, även om det kanske inte var helt barnsäkert, skrattar Gustaf.

Han minns dofterna, klirret av glasflaskor och tiden när bryggeriarbetet var ett riktigt hantverk. Han minns vindan där kornet skulle torkas, lagras och gro, han har sett bilder på hur flaskorna sköljdes för hand i baljor och han minns hur drickabackarna fylldes för hand.

– Varje våning hade sin egen funktion. När stora isblock från älven sågats för hand forslades de med häst via trärännor till kylkällaren längst ner i bryggeriet. Där fanns fläktar som blåste ut kylan i jä- och lagerkällare. I botten var jäskällaren med stora cisterner, där ölen fick jäsa. På gatuplanet låg lagerkällaren och tappningen, där dryckesbackarna förvarades. På den nuvarande terrassens plats fanns en lastbrygga.

Det var inte förrän 1955 som butiksförsäljning av öl blev tillåten. Fram till dess hade bryggeriet sin egen försäljning i ett gammalt stall, utanför den stora tegelbyggnaden. Hit vallfärdade Luleåborna, både med båt, cykel och till fots för att köpa både sockerdricka och pilsner. Bryggeriet hade också egna drickabilar som åkte runt i stad och land och levererade backar och lösflaskor till privatpersoner.

– På landsbygden var det vanligt att bönderna ställde sin tomma back vid landsvägen med en slant inuti. Chauffören visste vad var och en ville ha och bytte bara ut den tomma backen mot en ny, som var fylld med önskad blandning av pilsner och läsk, säger Gustaf.

Bryggeriet var en stor arbetsplats, med upp till 100 anställda inom länet när det var som störst. Många var sin arbetsplats trogen hela livet och yrkesstoltheten satt i väggarna. Här jobbade män och kvinnor sida vid sida och här fanns också plats för den som inte var välkommen på andra arbetsplatser. Som Julle, en man med förståndshandikapp, som dagligen kom på besök och trivdes så bra på bryggeriet att han till slut blev en självklar del av arbetsplatsen.

– Han fick lön i fönsterkuvert varje fredag, precis som de anställda. Och han fick sin veckoranson av drycker. Alla bryggerijobbare fick avtalsenlig dagdricka, det vill säga tre flaskor om dagen varav endast två fick vara öl. De flesta sparade sin veckoranson till fredagen, då de tog hem alla flaskor till helgen, minns Gustaf.

Nyckel-Bryggeriet är namnet som de flesta Luleåbor förknippar med den anrika byggnaden. Men det var först på 1970-talet som företaget ändrade sitt namn. Det hade då fått tillstånd att använda Luleås stadsvapen, de korslagda nycklarna, i företagslogotypen. Det var också under den perioden som storsäljaren Key Beer erövrade starkölsmarknaden.

Framgången med Key Beer fick den statliga jätten Pripps att dumpa priserna på sitt sortiment i Norrbotten. Men Nyckel-Bryggeriet slog tillbaka och Gustaf Burström minns lyckade marknadsföringskampanjer som exempelvis bildekalen ”Jag drick int´ Stockholmsöl”.

Så småningom såldes familjeföretaget till Till-koncernen och 1991 upphörde all tillverkning i bryggeriet i Luleå.

Text: Birgitta Lindvall Wiik

Tidsaxel:

Timeline

2018

1991– Bryggeriverksamheten läggs ned i Luleå.

2018

1974 – Nyckelbryggeriet säljs till Till-bryggerierna. Gustaf står kvar som vd i några år.

2018

1970 – Företaget byter namn till Nyckelbryggeriet. Bryggeriet har 100 anställda och storsäljaren på ölsidan heter Key Beer. Denna svarar för 75 procent av starkölsförsäljningen i Norrbotten.

2018

1957 – Gustaf Burström, den yngre, börjar i företaget tillsammans med sin far.

2018

1932 – Gustaf Burström avlider endast 59 år gammal. Hans son Folke, som egentligen var utbildad agronom, tar över verksamheten.

2018

1908 – Luleå Bryggeri AB har gått i konkurs. Gustaf Burström, den äldre, kliver in som ny huvudägare och tar över företaget som nu heter AB Luleå Bryggeri.

2018

1889-1891 – Luleå Bryggeri AB låter bygga en tegelbyggnad intill Luleåälven. Närheten till vattnet är viktig eftersom is används till nedkylning.